Varje år väljer de nordiska rosensällskapen årets rosor som presenteras i de nordiska sällskapens medlemstidningar inför kommande säsong.
2021
Sverige - 'Friendship Forever'
Text och foto Christer Jonsson
'Frendship Forever'
Till årets ros har Svenska Rosensällskapet valt ’Friendship Forever’ är framtagen av den danska rosenförädlaren Rosa Eskelund, Roses Forever Aps.
Rosen namngavs den 1 juli vid World Rose Convention 2018, Köpenhamn.
’Friendship Forever’ utsågs också som en välgörenhetsros. Det innebär att för varje ros av rosen som Roses Forever Aps säljer, går 1 DKK till WFRS (World Federation of Rose Societies).
’Friendship Forever’ är en floribundaros med flera blommor på varje stjälk, blommorna är varmt djupt guldgula, en underbar färg. Blommorna är stora, 6-7cm och har mellan 17-25 kronblad. Rosen bli 50-80cm hög och blommar remonterande från slutet av juni till långt fram på hösten. Bladverket på Friendship är snyggt, med mycket glansigt mörkgrönt bladverk
’Friendship Forever’ är en ros som har fängslat mig med sin skönhet under året, den djupt guldgula, nästan bronsfärgade blomman ställd emot det mörkgröna bladverket är hänförande! Rosen har, kan man säga, en färgskala i tre steg-bronsgula knoppar-guldgula blommor- till ljusgul färg mot slutet av blomningen.
Jag vill gärna jämföra ’Friendship Forever’ med en av mina favoritrosor, den klassiska Austinrosen ’Graham Thomas’. Den har jag försök att odla utan framgång i zon 3-4 hemma hos mig i Nybro- trakten (sydöstra delen av Småland ).
Rosen verkar vara helt frisk, den har inte visat någon tendens till svartfläcksjuka eller andra sjukdomar. Om Friendship Forever beskärs löpande under blomningstiden så blommar den rikligt långt fram på hösten. I år hade rosen blommor långt in i oktober. Se foto från den 11 oktober 2020. Det finns en skröna som säger att gula rosor älskas bara av oss män, men ’Friendship Forever’ tror jag att också många kvinnor kommer att falla för!
Enligt information från Rosa Eskelund kommer ’Friendship Forever’ att finnas till försäljning i flera planskolor/ handelsträdgårdar i Sverige 2021.
Frindship Forever' i samplantering', den 11 juli 2020.
'Friendship Forever' i trädgården den 11 oktober 2020.
2020
Sverige - 'Skeda'
Text och foto: Christer Jonsson
Skeda räknas till de gammaldags buskrosorna.
Den är engångsblommande och blommar med vackra mörkt violetta sammetslika blommor. Blomfärgen förändras under tiden blomman utvecklas. Färgen varierar också med väderleken. Den blir mörkare och djupare i svalare väder. Blommorna är cirka 6 cm i diameter, tätt fyllda och grunt skålformade till flata. Den blommar med flera blommor på varje skott. Bladverket är elegant med något utdragna spetsar i småbladen. Den har kala och nätta fint formade blombottnar och jämfört med gallicarosorna, mindre taggar, särskilt blomskotten. Den blommar rikligt från midsommar och in i juli. Något senare i kallare zoner. Den klarar jordar med varierande näring men i bra jord i södra Sverige kan den användas som en lägre klätterros om den får stöd. Den sprider sig på egna rötter och bildar så småningom 1,2-1,5 m höga buskar. Den är härdig till zon 3-4.
På Sveriges Lantbruksuniversitets hemsida går det att läsa mer om ’Skeda’ som är en av rosorna i rosuppropet inom POM (Programmet för odlad mångfald). På hemsidan finns den äldsta fyndplatsen beskriven: ’Skeda’ planterades sannolikt i början av 1900-talet framför mangårdsbyggnaden till gården Årtesmåla i Horns socken, Östergötland. Därifrån räddade en sonson rotskott till sitt hem i Skeda. Han har sedan delat med sig av den så att den spridits till andra orter i landet.
Men rosen har hittats på fler platser, som Västra Virestad i Trelleborgs kommun, Skeda i Linköpings kommun, Nyhem i Högsby kommun, Getterön och Tvååker i Varbergs kommun samt Särö i Kungsbacka kommun, hämtad från Grefsnäs i Alingsås kommun.
På POM:s hemsida finns även följande intressanta information. Vid midsommartid 2013 hölls i Sangerhausen 13th International Heritage Rose Conference. Hella Brumme och Eilike Vemmer föreläste under rubriken Identification of Historic Roses according to ancient Rose Depictions. De gav bland annat en sammanfattning av tillgänglig äldre litteratur och avbildningar av den mörkvioletta ’Le Rosier Evêque’, på engelska ’The Bishop’ (eller översatt till svenska: ”Biskopsrosen”). Biskoparnas färg var mörkviolett, en nyans som i rosornas värld uppmärksammades mycket på 17- och 1800-talen. Föreläsarnas slutsats är att ’Le Rosier Evêque’, som sannolikt har Holland som ursprungsland, inte var den enda mörkvioletta rosen vid denna tid. Det fanns flera närbesläktade sorter som kan betraktas som en särskild grupp, ”biskopsrosor”, där de enskilda sorterna uppvisar många likheter men också tydliga skillnader. Flera av dessa biskopsrosor har okänt ursprung. Under sent 1700-tal och tidigt 1800-tal nämns och avbildas fler biskopsrosor.
Den franske blomstermålaren Redouté avbildade en ’Rosier Evêque’, av honom även benämnd Rosa Gallica (Purpuro-violacea magna). ’Skeda’ uppvisar stora likheter med denna ros men skiljer sig från den då rosens blombotten på målningen är rund och täckt med glandler.
För mer information se https://www.slu.se/centrumbildningar-och-projekt/programmet-for-odlad-mangfald-pom/gront-kulturarv/gront-kulturarv-sortiment/gront-kulturarv-rosor/skeda/
'Skeda'
'Skeda' och klätterrosen 'Laguna'
Foto: Henny Johansson
2019
Sverige - 'Nevada'
Text och foto Christer Jonsson
’Nevada’ (P. Dot, Spanien 1927) är en odlingsvärd ros. Den kan odlas i zon 6. Den blommar kontinuerligt med stora vita blommor med god doft, ibland med en dubbel ring av kronblad. Blomman kan ha ljust rosa inslag. Busken kan bli upp till 3 m hög och lika bred. Särskilt om den får stöd som här på en av bilderna från vår trädgård i Småland, där den växer intill en husvägg. Den har mycket rik blommig där den trivs. I år hade den ett par grenar som muterat till karminrosa blommor, liknande ’Marguerite Hilling’ (Hilling, Storbritannien 1959) som är en mutant av ’Nevada’. Om man jämför med ’Marguerite Hilling’, som jag dock bara sett på bild, så har denna mutation färre kronblad och klarare färg.
Vår buske är cirka femton år och har aldrig frusit ner. I övrigt så blommar den intensivt och får lite höstfärger vissa år, om det inte blir regnigt för då blir det svartfläcksjuka på bladen innan de faller av.
’Nevada’
’Nevada’ i början av juni 2018, med en avvikande ros.
’Nevada’ vid husväggen med 'Blush Damask' framför.
2018
Sverige - ’Alfred de Dalmas’
Text och foto Håkan Kjellin
Jean Laffay, som tagit fram sådana rosor som ’Henri Martin’, ’Duchesse de Montebello’, ’Nuits de Young’, ’William Lobb’ och ’La Reine’, introducerade ’Alfred de Dalmas’ år 1855. Det är en pålitligt remonterande mossros vars knoppar är som små rosafärgade klot. Den fullt utslagna, fyllda blomman blir nästan vit. Blommorna sitter i små buketter (3-5 tillsammans) på korta stjälkar och doftar starkt och sött. Den upprätt växande busken blir (i Skåne) 1-1,5 m. Rosen är frisk, men kan någon gång angripas av svartfläcksjuka. Zon 4.
’Alfred de Dalmas’ – buskros
Danmark
På årsmötet 2018 valdes en modern och en historisk ros som årets ros 2018.
Det var nominerat tre rosor i var kategori. Styrelsen hade beslutat att nominera rosor utifrån temat friska rosor. Alltså rosor som är sjukdomsresistenta och som klarar sig bra utan bekämpningsmedel. Nomineringen har gjorts utifrån Danska Rosensällskapets medlemmars odling under skilda förhållanden och utvärderingar i Danmark, eller i länder med liknande odlingsförhållanden som Danmark. Det senare gäller bara för de moderna rosorna. De nominerade var:
De 3 moderna rosorna
‘Kir Royal’ (Meilland 1995). Ca. 2 meter hög klätterros. Ljust röda blommor med rosa schatteringar, medelstark doft. Remonterande.
Rosa rugosa ‘Louise Bugnet’ (Bugnet 1960). Ca. 180 cm hög buskros. Doftande, med vita blomor med rosa kant. Bildar nypon. Remonterande.
‘Hansestadt Rostock’ (Tantau 2010). 60-80 cm hög rabattros. Aprikosfärgade blommor med svag doft. Remonterande.
De 3 historiska/bevarandevärda rosorna
Rosa gallica ‘Charles de Mills’ (okänd härkomst). 1 meter hög, tät buske med fyllda, doftande, purpurfärgade blmmor. Engångsblommande.
Rosa gallica ‘Splendens’ (‘Frankfurt’) (okänd härkomst). 2 meter hög buske med enkla till halvfyllda, karminröda blommor. Bildar nypon. Engångsblommande.
Rosa gallica ‘Duchesse de Montebello’ (Laffay 1826). 120 cm hög buske, nästan tagglös, med ljust röda, kraftigt doftande blommor. Engångsblommande.
Vinnarna blev:
‘Louise Bugnet’ Foto Jens Otto Pedersen
‘Charles de Mills’ Foto Annelene Christensen
Finland
’Borgbackens Skönhet’, ’Borgbacken’
Text Pirjo Rautio Översättning och foto Inger Kullberg
I Finland har anmärkningsvärt många gamla vackra pimpinellrosor bevarats. Av dessa är fyndrosen ’Borgbacken’ ett gott exempel. Den har hittats nedanför nöjesparken Borgbacken i Helsingfors, där den troligtvis planterades på 1950-talet under Bengt Schalins tid som överträdgårdsmästare.
’Borgbackens Skönhet’(’Linnanmäen Kaunotar’, syn. 'Linnanmäki') presenterades i Rosenbladet och i Suomen Ruusukirja på 1990-talet. Senare har man förkortat namnet till ’Borgbacken’ (Ruusujen nimet/Rosornas namn, 2004).
På fyndplatsen växte ’Borgbackens Skönhet’ med hjälp av rotskott till ett åtminstone 2,5 m högt, brett ståtligt buskage.
’Borgbacken’ är högväxande, men grenarna kan böja sig under blommornas tyngd. I södra Finland börjar den rikliga blomningen ofta redan i början av juni. De enkla, 7–8 cm breda blommorna öppnar sig som gulaktiga, men ljusnar sedan till gräddvita. Den svaga doften är något unken, vilket tyder på arv från turkisk gulros. Busken är dekorativ också om hösten, bland de vin- eller violettröda bladen och de svarta runda nyponen öppnar sig då vita blommor.
Norge
'El Ariana' - av Rudolf Geschwind, 1912
Text och foto Mona Vestli
'El Ariana' är en hög, blomrik, lättskött, gammaldags buskros, med vackra och väldoftande blommor med speciella färgschatteringar från laxrosa till aprikos. Det var en okänd ros som hittades på Sør-Vestlandet 1986 av en hedersmedlem i rosföreningen, Idar Jansen. Styrelsen i Norsk roseforening har utnämnt den Årets ros i Norge 2018.
I Årringen 2010 skriver Per Harald Salvesen att 'El Ariana' i många år odlades "av rosentusiaster i Sør-Norge för sin vackra blomning och friska bladverk. Länge förblev dess identitet ett mysterium, innan den ganska nyligen identifierades som 'El Ariana' (Jansen & Salvesen 2004; Jansen 2007). Över hela Europa var den helt försvunnen. Den var endast bevarad i Norge hos rosälskare i Oslo (Conradi 1999) och Stavanger (Jansen 2007). Nu finns den åter i handeln och är spridd till större samlingar på den europeiska kontinenten. Ursprungligen intoducerades den av rosförädlaren Peter Lambert i Tyskland 1912. Den togs till Norge av familjen Brynes plantskola i Stavanger och kom i handeln därifrån så tidigt som 1915. I kommentaren i P. Lamberts katalog för 1912 har den Rosa × harisonii som en av sina föräldrar och korsningen gjordes troligen av Rudolf Geschwind innan han dog 1910.
Idar Jansen berättar historien på sin blogg http://roseidar.blogspot.no (lite omskrivet): Hos en äldre rosentusiast i Sandnes fick jag rosen 1986/87. Han hade köpt rosen 1936 och kunde bara namnet på den. Vem som hade tagit fram den visste varken han eller Brynes plantskola – som saluförde den 1917–1955.
Jag sökte efter ursprunget till denna okända ros i alla kända rosböcker och på internet, utan resultat i 15 år utan att hitta något. 1999 kom jag över en bok av Brent Dickson (USA) med titeln "Old Rose Breeder". Där fanns en ros med namn 'El Ariana' (Geschwind), som snittros – med det kunde väl inte stämma? 2001 fick arboretet i Bergen rosplantor av mig. Per Salvesen sökte i alla kända rosarier, botaniska trädgårdar och arboreta i Europa. Utan resultat – inte någon kände till rosen. Så en dag fick Salvesen telefon från direktör Erich Unmuth vid den botaniska trädgården i Wien. Han frågade om arboretet i Bergen hade 'El Ariana' – en ros som troligen försvunnit under 1940-talet. I Wien fanns alla dokument och anteckningar efter Geschwind, med beskrivningar av fler än 160 olika rossorter. De ville ha plantmaterial, plantor och bilder. Jag skickade detta till Wien. En månad gick då jag fick ett glädjande svar! Det var rosen 'El Ariana' (Hybrid lutea). Helt otroligt att den har överlevt här uppe i norr i en stenhög!
Det blev rusning efter rosen, från rosarier, botaniska trädgårdar och arboreta över hela Europa. Knud Pedersen kontaktades för att få hjälp med förökningen. 2004 var jag i Sangerhausen, Tyskland, värdens största rosarium med cirka 8000 rossorter. Direktören Hella Brummer kontaktade mig och berättade stolt att rosen ’El Ariana' nu fanns i samlingen. Rosen kom från arboretet i Bergen 2003. Nu finns rosen i handeln i Norge, Danmark, Sverige, Tyskland, Frankrike och troligen även i England och USA.
Island
Text och foto Vilhjálmur Lúðvíksson
Enligt överenskommelse vid Nordiska rosensällskapets möte 2016 i Bergen har Rósaklúbbur Garðyrkjufélags Íslands styrelse nu sett ut följande två rosor som årets rosor 2018. Island utser varje år en inhemsk och en utländsk årets ros.
Den isländska rosen är Rosa spinosissima 'Katrín Viðar' en frösådd som uppstod i Reykjaviks botaniska trädgård i början av 1960-talet från frö som som sägs vara 60-åriga frön från en nu nedlagd botanisk trädgård i Nordryssland. Rosen uppmärksammades så i slutet av 1970-talet och fick sitt sortnamn i mitten av 1980-talet. Den sattes i produktion vid Reykjaviks trädgårdsanläggning av Jóhann Pálsson, den dåvarande direktören för Reykjaviks trädgårdsmyndighet. Rosen döptes formellt och fick namn efter fru Katrín Viðar som tillsammans med sin man bidrog till Reykaviks botaniska trädgårds tillkomst 1961. Rosen är en säregen spinosissimaros som blommar rikligt med stora enkla blommor med lite tjocka vita kronblad, med ljust röda och lila inslag ibland. Busken kan bli upp till 1,2 m hög.
Den finska rosen 'Lumo' utsågs till den utländska. Den är en av de rosor som Peter Joy och hans medarbetare tog fram och som kom till Island först 2010. Det är en frösådd av 'Applejack' som professor Griffith J. Buck fick fram från en relativt komplex hybridisering, bl.a. med R. rubiginosa och R. laxa Retz. som den danskfödde (från Ribe) Niels Ebbesen Hansen tog med till USA från en av sina äventyrliga insamlingsresor till Siberien och östra Asien omkring sekelskiftet 1900. R. laxa Retz. har spelat en stor roll vid hybridiseringen av mycket härdiga rosor (bl.a av F.L. Skinner) till Kanadas slättprovinser under det tjugonde århundradet. 'Lumo' har utmärkt sig i Island som särskild härdig, blomvillig och praktiskt taget kontinuerligt blommande, oavsett väderförhållanden, bl.a. under den regniga och kalla sommaren 2013. Den är kraftigväxande och kan lätt bli 2-2,5 m hög.Vi kan på goda grunder rekommendera 'Lumo' för nordiska trädgårdar.
2017
Sverige - 'Ydrerosen'
’Ydrerosen’ (Roland Hermansson, Sverige, 2008) är en mycket rikblommig ros, som blommar kontinuerligt till frosten kommer med stora klasar av små halvfyllda rosa blommor. God doft. Varje klase blommar länge och blommorna håller sig bra under tiden. Busken har ett vackert och friskt bladverk. Kan användas som buskros eller som klätterros. Vi vill gärna uppmärksamma denna fantastiska ros som under den nordiska rosenhelgen i Bergen 2016 fick mycket beröm för sitt stora odlingsvärde, den odlas både i Island, Norge och Sverige. I Norge har den odlats till motsvarande svenska zonerna 3 och 4, hittills utan frysskador. En mycket omtyckt ros. Den bör spridas till fler rosälskare! I dagsläget kan den beställas från Rosenposten i Danmark.
Foto Matias Hukseth
2016
Sverige - 'Kir Royal'
’Kir Royal’ (Meilland, Frankrike 1995) är en starkväxande klätterros som blommar överdådigt, framför allt under det första floret. Blommorna är halvfyllda, svagt rosa med många mörkrosa stänk och streck. Mycket frisk doft om också inte väldigt stark. Motståndskraftig mot sjukdomar. Härdighet dock okänd för Mellansverige och uppåt. Men har odlats med gott resultat till i vart fall zon 2, där den kan bli 2-3,5 m hög. Dessa enda nackdel är att den saknar doft.
Medlem i Hudiksvall har 2021 meddelat att den fingerat fin i flera år i zon 4.
Vackra ’Kir Royal’ Foto Håkan Kjellin
2015
Sverige - 'Katarina Zeimet'
Text Marianne Ahrne (se även svenska Rosenbladet nr 2, 2014 om Polyantharosor)
’Katarina Zeimet’ tillhör Polyantha-Gruppen. Polyantharosorna hör till de rosor som börjar blomma sent och fortsätter att blomma kontinuerligt tills frosten tar dem. De flesta är härdiga till zon 3 eller 4. De är vanligen friska och de tål en del skugga tack vare sitt ursprung i Rosa multiflora. De har ett brett användningsområde. De kan odlas i kruka, i framkanten av rabatter, tillsammans med perenner i blandade rabatter och som låga häckar. De gör sig också bra som stamrosor. I min nuvarande trädgård har jag tre äldre polyantharosor. Favoriten är den vita ’Katharina Zeimet’, en ros av Peter Lambert från 1901, både för att den är rikblommig och för att den är så härdig. ’Katharina Zeimet’ var en av de få rosor (utom de riktigt gamla rosorna) som överlevde vintern 95/96 i Frognerparken i Oslo då merparten av de moderna rosorna dog.
Foto Helena Verghese Borg
2014
Sverige - 'Frankfurt'
I år valdes den kraftigt växande buskrosen ’Frankfurt’ i Francofurtana-Gruppen till årets ros. Den kan odlas i Sverige ända upp i zon 7. Den är frisk, anspråkslös och tål alla växtförhållanden. ’Frankfurt’ remonterar inte, men blommar mycket rikligt i juli. Blommorna är karminröda enkla till halvfyllda, skålformade med vacker gul ståndarkrans. Busken har vackert mörkt grönt bladverk, för gruppen karakteristiskt skrynkliga blad med nedsänkta nerver. Får fina höstfärger och bildar dekorativa nypon. Den kan bli 2,5-3 m hög. Enligt uppgifter används den som klätterros i zon 4, och kan då bli ännu något högre.
'Frankfurt' nypon Foto Inger Kring
'Frankfurt' närbild Foto Inger Kring